Promenera i mörker

Det blev senare än jag tänkt mig idag, så det hade hunnit mörkna när Storm var klar för en promenad. Eftersom hon hatar benreflexerna hon har, så slapp hon dem (vi skulle inte ut bland trafik ändå), men vi tog på reflexband i man och svans samt reflexgrimma. Tanken var att vi skulle gå längs Bettans bana, men precis innan fårhagen var det jättemycket is, så varken jag eller Storm kunde gå där. Suck. Istället lyckades vi gå i kanten på vägen in till fårhagen. 

Det var lite isfläckar här och där, men ändå ok underlag. Vi gick inte i backarna, utan tog vägen motsols till stora ängen. Där gick vi först över lilla stocken och sen över de fyra cavaletti som stod som en solfjäder. Det blev fyra varv, först med långt avstånd och sen med kort. Superduktig Storm, hon har verkligen lärt sig hur hon ska jobba över cavaletti nu. 

Sen ryggade vi några steg innan vi promenerade hem igen. Mycket nöjd liten ponny, speciellt som matte inte strök på nåt liniment idag. ;-) 

Busig och duktig

Storm inledde dagens träningspass med att komma lös och busa runt lite på stallplanen. Suck… 

Så hon fick faktiskt vara lös på ridbanan. Den var perfekt just nu, så hon kunde rensa runt och göra diverse rivstarter, mycket nöjd ponny!

Sen kunde jag jobba henne (fortfarande lös) över fem cavaletti på rakt spår och tre bommar på böjt spår. Hon går så himla fint över dem, med huvud och hals sänkt, fast hon vet att jag har godis. Duktiga tjejen! 

Ryggade ett par gånger också, det är mindre populärt, så det får vi träna lite mer på. 

Hoppas nu att värmen håller i sig så vi kan fortsätta träna i helgen. 

När det vände

 Så kom fysioterapeuten ut till stallet. Hon vet att Storm inte tycker om att bli masserad, men kände ändå igenom henne ordentligt. Storm var helt obrydd kring bröstmuskulaturen, runt manken och knäna. Hon var supertorr i knäna dessutom. 

Däremot hittade fysioterapeuten rejäla muskelknutor precis bakom sadelstaden (fast Storm har ju inte sadel på sig) och lyckades nästan inte massera loss dem. Vi spånade lite och kom fram till att de beror på en kombination av Storms naturliga rörelsemönster med höga framben och knän och det faktum att jag kört få men intensiva pass 2022. Dvs fokus på att få upp konditionen istället för att bygga bakdelsmuskler. Så det har byggts på spänningar mer och mer, så till sist sa Storm ifrån. Kloka lilla ponny!

Så framåt blir det jobb max var tredje dag, där vi försöker jobba lång och låg med promenader och kliva över bommar. Gärna lite ryggning också. Om jag kör så är det endast skritt och lugn trav, samt inga backar. Jag masserar dessutom med liniment på ryggen och är noga med att hon har varma täcken på sig. 

Visst känns det trist att ha tränat henne fel, men jag är så tacksam över att hon sa ifrån så jag nu har en chans att göra rätt istället. Älskade lilla ponny!

Resten av 2022

 Ja, man kan väl säga att resten av 2022 var väldigt deppig för mig och Storm. Magkänslan sa att nåt var fel, men jag visste inte vad. Storm ville inte ha sele på sig och sparkade i nedförsbackarna med bakbenen. Hon brukar göra så när man promenerar henne, men nu började hon även göra det i vagn. 

Jag fick grav ångest och stack huvudet i sanden (fast rätt medvetet) genom att dra av Storm skorna och låta henne bli hagprydnad. Tänkte att jag får rodda i allt det där till våren, när jag orkar med en hältutredning. Dessutom en bred sådan, var det knäna? Eller mankskadan som blivit sämre? Eller magsår? Eller kanske kotledsinflammation fram?